Konserten-Moa

Filmade inte så mycket men fick med litegrann. Filmade även mest snuttar av låtar och det var pga att jag ville njuta, dansa, verkligen kolla och ta in allt. Det var helt sjukt. Vi stod på högerparkett, rad 14, längst ut (eller liksom de platser längst ut närmast mittparkett. Haha nu vart det krångligt men men. Sen när killarna åkte till mittsceanen så klämde alla som satt på mittparkett in mot sceanen så det fanns as mycket plats på kanterna, eller liksom bakom dom. Så jag och Jenny sprang över från högerparkett mot mittsceanen och kom as nära. Vi såg as bra och gud vad underbart det var. Sen när de åkte tillbaka så hände något som jag inte tror är sant. Alla stod fortfarande ihopklämda mot sceanen så det fanns as mycket plats bakom oss. När de sjöng Moments och nästan var över oss så sa jag till Jenny: Vi backar dit där det inte står någon så de kan se och och gissa vad som händer då.. När vi står helt ensamma där ingen annan står och hoppar som bara den så KOLLAR LIAM OCH HARRY PÅ OSS. ALLTSÅ ÄR HELT SÄKER FÖR DET VAR BARA VI SOM STOD DÄR OCH DE KOLLADE VÄLDIGT LÄNGE OCH SKRATTADE. Vi stod liksom och hoppade som galningar så de tycke väl antagligen att det såg roligt ut. MEN DOM KOLLADE PÅ OSS, BÅDA TVÅ, HELT SÄKERT OCH KAN INTE FATTA. Shit vilken känsla. Vi hoppade på varandra och skrek av glädje, det var magiskt. (detta hände en liten stund efter jag slutade filma på moments). Sen när de var tillbaka på den vanliga sceanen gick alla tillbaka till sina vanliga platser. Sen kom Summerlove, Over again och Little things och shit vad jag grät. Gick inte att hålla det inne. När Over again kom så behövde jag bara kolla på Natalija så bröt vi ut i tårar. Vi grät i varandras famnar, sjöng med, njöt och herregud vad underbart det var. Sen när det kom upp på bigscreen en skyld där det stod "Thanks for saving our lives", shit. Obeskrivligt. Hela konserten var underbar. Dom var så jäkla underbara. De njöt verkligen och såg hur kul de hade. Sen när de hela tiden sa hur mycket Sverige betydde för dom och hur mycket de längtat till att just spela i Sveige blev jag helt varm i kroppen. Kan inte fatta att allt är över. Gör ont i mig och känner mig tom. Men jag är så jävla glad att jag varit med om detta och att jag hamnat just där jag är. Att just jag började gilla dom och varit med om allt som haft med dom att göra. Vet inte vad jag skulle göra utan dom, hur skulle ett sånt liv vara? Vill inte ens tänka på det. Uppskattar allt så jävla mycket och är så tacksam. Detta är en glädje som inte många andra har. Älskar killarna så det gör ont i mig. Riktigt ont. 


Hade ni systemkamera med er? Isf hur fick ni med den in? :o

2013-05-09 // 13:59:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback