Tankar

Jag förstår mig verkligen inte på människor som inte kan visas ensamma i allmänheten. Att de alltid måste ha någon med sig. Är de rädda för att folk ska tro att man är mobbad och ingen vill umgås med en? De andra ser ju att till exempel i skolan är du inte ensam hela tiden. Själv kan jag springa på t.ex toan själv, gå till skåpet själv, äta själv i matsalen om jag känner för det liksom!  Visst kan man fråga om nån kan hänga med för skojs skull men inte hela tiden. Jag kan också fråga ifall nån kan hänga med så tycker verkligen inte att det är fel. Men om alla sitter och jobbar så kan man ju inte tvinga med en till skåpet för att man ska hämta en sak. Det är ju löjligt, och tänk själv om du sitter och jobbar stenhårt och verkligen har kommit in i arbetet, skulle du vilja att nån av dina vänner kommer och tjatar på att du ska hänga med någonstans? Sen tycker jag att det är så otroligt skönt att åka och shoppa själv, för då behöver man inte stressa i provhytterna och man kan gå till de butikerna man själv känner för. Rensa huvudet osv.