Pappa kom hem med Vapiano, så har precis ätit upp det samtidigt som jag kollat på TSLOTAT. Så ful förkortning men orkar inte skriva ut hela namnet på serien. Nu ska jag baka kladdkaka tror jag, puss! 

Hej på er! Har precis tränat lite, körde på squats, armhävningar, situps och ankgång. Eftersom jag inte tränat på hur länge som helst har jag bedrövligt ont i kroppen nu och känner verkligen att jag kommer att få träningsverk imorgon. Måste stretcha lite också. Kommer att börja gymma snart då jag ska köpa gymkort nu i veckan eller nästa vecka, och sedan kommer jag att göra det jag gjorde ikväll, varje kväll. Nu ska jag alltså komma igång med träningen och köra hårt! Förväntar mig inte en sån stor ändring till sommaren eftersom det tar tid att få resultat, men hoppas ändå på något. Det är ju tre och en halv månader kvar. Fick så panik för att det är sååå lite, snart är det sommarlov. Är så himla taggad. Kollade även runt lite på datorn och sökte på fitness och sen lite på VS-modellerna, satan så perfekta de människorna är alltså. Nu måste jag iallafall sova, är så himla trött. Godnatt!

Ni vet att jag förut skrev att det var en grej som hade hänt, som jag inte ville ta upp här för att det inte skulle göra saken bättre och att det var anledningen till att jag inte bloggade? Tänker dock ta och berätta det nu. En släkting till mig fick lungcancer för cirka 6-7 veckor sedan på grund av rökning. Han blev dålig väldigt väldigt fort. Ju mer tiden gick desto sjukare blev han. Han blev flyttad till Handens Närsjukhus för att läkarna ansåg att dom inte kunde rädda honom, han var för svag. Jag var och hälsade på honom förra veckan för att säga hejdå, ta farväl liksom. Jag får ständigt upp bilder i mitt huvud på hur han såg ut och sedan små "filmer" på hur det var där, hur mycket alla grät och hur jävla mycket känslor det var. När jag stod framför hans säng på sjukhuset så kände han igen alla förutom mig. Han var tvungen att fråga min pappa vem jag var. Helt ärligt så vet jag inte varför det hände. När vi skulle gå så kramade jag om honom och då insåg han att det var jag som stod där, så han kramade mig extra hårt och släppte inte taget. Läkarna sa att hans död var nära, det var liksom från timmar till dagar. 

 

Jag har gråtit så mycket den här veckan. I torsdags tog det bort hans andningsmaskin, och han sov i ett dygn ungefär. Dagen efter - alltså i fredags- smsade jag pappa för att se om han visste hur han mådde. Fick svar en timma senare där det stod "Han dog för 1 timme sen". Det här smset fick jag alltså i skolan. Sån tur att jag hade Amanda då som stod och kramade om mig och berättade att allt skulle ordna sig, att han är på en bättre plats nu och att han slipper allt lidande. Men som rubriken säger, du kan inte dö utan att döda någon annan. 

 

Jag har suttit med mamma hela kvällen och pratat om det. Vi båda har suttit och gråtit. Jag har ganska många vänner som röker, så jag ber er att snälla sluta för vill absolut inte att detta händer med er. Det är svårt att hantera och man känner sig så tom för det finns ingenting man kan göra. 

 

Träffade som sagt bästavän och åt på Vapiano. Vi rullade sedan vidare mot Gallerian och kollade runt där. Nu är vi hemma hos mig och myser med chips och choklad. Ha en trevlig kväll! Puss

Tjena! Vaknade runt tio av mig själv och blev asförvånad, trodde jag skulle sova mycket längre, men gick iallafall upp då. Har städat rummet, ätit frukost och fixat mig. Ska strax åka in mot Gamla Stan för att äta på Vapiano med bästavän och sen rullar vi hem mot mig och sover här. Så mycket jag saknat henne. Kameran hänger med också. Idag har jag inte på mig någonting speciellt då alla mina fina kläder är i tvätten efter resan så kommer att få lida lite på den fronten. Nu måste jag tyvärr skynda mig. Puss!

Hej änglar! Är tyvärr hemma i Sverige igen. Dessa 4-5 dagar har varit de bästa i mitt liv, hittills. Har inte kännt sån lycka som jag gjort när vi varit borta, på länge iallafall. Man kan säga att det verkligen behövdes. Som Moa nämnde i tidigare inlägget så var det sjukt svårt för oss att lämna London. Grät på hotellet, påvägen till tunnelbanan, på tåget mot Gatwick, på flygplanet och när jag kom hem. Hade alltså tårar i ögonen genom allt men var tvungen att hålla tillbaka känslorna. Vi tjejer har haft så kul tillsammans dom här dagarna. Vi har nästan bara umgåtts med varandra, vi har spelat in videosar som kommer upp på bloggen inom en vecka, kanske. Fikat en massa på Starbucks, shoppat, gått på den finaste, roligaste och perfektaste konserten någonsin. Grät så mycket, stod och skrek låttexterna genom hela konserten. Det har gjort så att jag har sjukt ont i halsen, och oj vad det kändes som att Harry vinkade till mig. Berättar mer invecklat senare om det. Vi var också och kollade på Benny aka Ben Tower aka Big Ben. Den var fett fin, gulddetaljer osv. Jag har faktiskt shoppat mer än vad jag trodde, skulle egentligen spara allt till USA men kunde inte hålla mig haha. Nu ska jag upp till mamma för att umgås med henne, ha det fint!